Nyårslöften! Den här gången ska du hålla ditt löfte =)

Snart är det dags, om några timmar står du där och lovar något! Kommer du ihåg vad du lovade förra året? Hur gick det? Kanske var det så att du höll ditt löfte och du slutade röka, eller fick löpmedaljen runt halsen. Kanske lyckades du spara ihop till drömresan och kände sanden mellan tårna eller så inredde du äntligen källaren… Grattis!

 Men det kanske också är så att du inte höll ditt löfte och det svider lite nu, dina vänner håller ofta sina löften…och vad är det som gör skillnad?

Har kompisen tur? Som Ingemar Stenmark svarade reportern angående tur i en intervju. -Japp ju mer jag övar desto mer tur har jag!

Hur SMART A är dina löften, ej att förväxlas med intelligenta. När kom du på det? I stundens hetta? För att bräcka kompisen eller kanske ännu värre precis innan tolvslaget med en hel del innanför västen? Mm börjar jag närma mig sanningen?

Se ditt löfte som ett mål!

Inom coachingen pratar vi om SMARTA mål.

Är det Specifikt?  (Jag vill byta jobb)  (Du byter självklart ut jobb till vad som passar dig)

Är det Mätbart? ( Hur många jobb behöver du söka/ tidsram. Delmål)

Är det Attraktivt? ( Vad är det som gör det nya jobbet bättre än det gamla/ fördelar)

Är det Realistiskt? Finns det jobb i din bransch?

Tidsbestämt? När ska du ha nytt jobb?

Vilket är ditt Ansvar för att få ett nytt jobb?

Ansvarsfrågan är ofta den vi glömmer. Det är så enkelt att bara se alla hinder som kom i vägen, känslomässiga som faktiska, och lägga ansvaret på dessa. Men DU har också ett ansvar för att hålla ditt löfte eller nå ditt mål.
Så se ditt nyårlöfte som ett mål och jag lovar att det kommer att gå mycket bättre denna gång!

Berätta gärna hur det gick!

Lycka till och ha ett fint 2014!

Julen en kärlekens högtid…..

Julen handlar om glädje och kärlek…. Kärlek kan visas på många sätt, en del fixar saker åt andra, andra säger det med ord och i min familj

har vi visat kärlek genom att ge blommor och  presenter. Säkert alldeles för många och vi barn har i princip alltid fått det vi har önskat oss, ej någon Ponny dock… men annars har önskelistan infriats. Det har också känts konstigt när presenterna ibland varit få eller uteblivit. Min pappa har rest i sitt jobb. Tre veckor i stöten under min uppväxt  det blir 7 år under 20 års tid när man lägger ihop det) så det är klart att det först blev det en kram när han kom hem och sen for blicken automatiskt på resväskan för där fanns ju kvittot på hur mycket han saknat oss barn under sin frånvaro.

Ja det kan låta bortskämt, jag vet! Men kärlek kan visas på flera sätt. Vi säger inte jag älskar dig och har sällan sagt. Vi har visat vår kärlek i presenter och omtanke.  Det är så jag är uppvuxen.  Min mamma är expert på att vara omtänksam i det lilla, hon snappar upp en önskan och kommer ihåg den, det har jag fått med mig!  

Så just nu när det pratas om överkonsumtion så tänker jag inte lyssna! Jag älskar att köpa julklappar. Att slå in dessa i fina paket med matchande snören, silkespapper, presentpåsar…. Jag lägger nästan lika mycket pengar på paketeringen som i själva julklappen.

För mig är det kärlek, att först tänka igenom julklappen, sen slå in den fint, och därefter att få se förväntan i mottagarens ögon och uppskattningen! Så låt mig i dessa dagar gotta mig i detta, det är min stund när jag kan få ösa kärlek över mina nära och kära. Som just i dag på julafton endast är två!

Ja visst jag har möjligheten att köpa dessa klappar, jag har ett jobb och tak över huvudet, jag bor i Sverige och jag är singel, firar jul som 43 åring med mamma och pappa utan några egna barn.

Så det här är mitt sätt att fira jul, presenternas högtid… ett sätt för mig att visa kärlek.

Ta hand om er, med hopp om en fin jul!

Blir du så där arg ibland?...

...och häver ur dig ilskan i mottagarens knä?

Jag menar så där extremt förbannad när någon i din närhet , familj, vän eller kanske  en kollega trampat dig på tårna, förbisett dig eller något annat och din första spontana tanke och reaktion är att bara ge igen? I det läget har du massor av energi i kroppen, klart att du ska känna efter och bli arg och ledsen och därefter ...gör något kreativt / konstruktivt av det. Att direkt gå och skälla ut personen i fråga, eller ännu värre ringa upp och slänga på luren, skapar mest bara en tomhet i efterhand alt en skämsmössa… när man får krypa till korset och säga förlåt.

Visst var det skönt för stunden, absolut.. för dig, nu är ju problemet borta eller i alla fall inte ditt ansvar längre…. Hur kändes det för mottagaren?? Det är ok att bli förbannad, arg och ledsen när man blir trampad på. Självklart har du rätt till din känsla. Men mottagaren, hur mår den?

Å visst är den underbar; -Men ”vadåra” jag har ju sagt förlåt =)…  ser både elever och vuxna framför mig…

Har du något ansvar i din reaktion? Fungerar strategin att bara skälla ut?

Jajamensan tänker du, det har funkat i min familj i alla år, det är så vi gör.. Mm frågan är hur det fungerar alternativt vad det skapar när du träffar andra med en annan approach, bakgrund, uppfostran osv…?

I mitt fall har det funkat sådär.. och som tur är har jag en kritisk vän!

Kritiska vänner är bra, de är obekväma och modiga!

Vi hade ett långt ” mitt i natten samtal” där hon försökte förstå vad som gjorde mig så arg och av vilken anledning, för i hennes ögon, en struntsak. Å det var så obekvämt och nyttigt!! Jo då, när jag fick fundera så fanns det  saker bakom som jag hade med mig i mitt bagage och bidrog till att reaktionen blev stark, saker som lagt sig på hög och som kom upp i full styrka, i ett läge där jag faktiskt var ganska trygg.

Och visst, det blev en lång promenad, en natt med massor av reflektioner och dålig sömn och sedan en ny promenad. Och det blev bra, jag var kreativ/ konstruktiv och jag lärde mig något!

Som jag måste öva på såklart, det är det, det handlar om när man ska bryta mönster! Att öva.

Och nej du kan inte gå genom livet och undvika konflikter… det är inte att öva, det är att slippa ta ansvar för dig själv och din omgivning!

Så nästa gång du blir arg eller trampad på, var i känslan och sen.. Andas lite och ta det ett steg till. Kanske är det dags att testa en ny strategi? 

Lycka till!

 

 

Du, jag och alla de andra...

delpersonligheterna!

När var du, du senast… Nä inte mamman, frun, kollegan, vännen, klassföräldern utan du! Mm det är inte hel enkelt eller hur? Inte nog med att vi kan dela upp oss i olika roller det finns ännu mer. Egenskaperna….  Du har säkert träffat på dessa vid olika tillställningar eller på jobbet.

Ensamma Emma, högpresterande Hilda, kreativa Kajsa, peppande Pia, martyr Marit, offer Olga… empatiska Eva, harmoniska Hanna eller stressade Sigrid.. listan kan göras lång!

Och i vissa fall finns flera av dem hos dig, samtidigt, tävlandes om att få ta störst plats. När är du vilken av dessa? Väljer du kanske tom någon eller några framför de andra? Finns det någon egenskap du är mer eller mindre stolt över…. Japp självkännedom är inte alltid så trevligt, eller hur =) 

Självklart kan det vara positivt att kunna plocka fram den där sidan som är driven, trevlig och empatisk framför de andra. Ibland vi behöver möta de också och reflektera över dem.

Är högpresterande Hilda alltid bra? När vilar egentligen stressade Sigrid?  Kan vi tom tröttna på peppande Pia och offer Olga?  Triggas du eller ser upp till när andra visar några av dessa sidor, kanske är det så att det är en sida hos dig själv som du ogillar? En så kallad känslomässig allergi!

Nä jag säger inte att det är enkelt och jodå jag har gjort min hemläxa och tittat på mina delpersonligheter som det heter i psykologins värld. Ej att förväxla med galenskap  =)  Det blev en intressant berättelse… vissa av de personerna / egenskaperna har fått ge vika, i alla fall ta avsevärt mindre plats och andra ger jag större utrymme.

Vågar du sätta dig ner och titta på dina? Ge dem namn, egenskaper, styrkor och svagheter? Fundera på när de dyker upp och hur det faktiskt påverkar dig? Känns det läskigt eller ser du det som en utmaning? Eett steg i en ny riktning mot ett sannare jag och en bättre hälsa.

Den i stunden pilemariska, nöjda, utmanande och harmoniska Hillevi önskar dig, Lycka till!

Din eller min agenda...

Eller missförstånd helt enkelt.

Har du också upplevt att du och din vän har helt olika mål när du trodde att ni hade samma? Det händer mig då och då… Man ska ex vis julhandla och har sagt att ok jag sa till dessa tre affärer. Japp dit ska jag också! Toppen.. sen visar det sig att personen skulle till fyra till… Eller du tror att du ska få sällskap hem så visar det sig att  hem, var efter ett tag och ytterligare ett stopp.. Eller tjejmiddagen du sett fram emot som tar slut då efterrätten är uppäten… Mm jag tror att ni fattar..

Jodå jag hamnar i dessa situationer ibland, en del kallar det missförstånd, andra förväntningar som inte blir som man tänkt sig… Du kanske tänker att det bara handlar om jag är van att få min vilja igenom och ej är särskilt ” inlyssnande”?  Nja snarare tolkar jag snabbt in svaret  i min ” världsbild” och sen blir jag besviken när den krockar med någon annans som var olik min. Inte bara besviken, sur och arg kan jag bli också.. Ej så smickrande.. Japp jag är lillasyster!

Och jag tror att det är precis så, vi missförstår varandra just pga vår historia, våra önskemål, förväntningar eller farhågor. Vad vi har med oss i bagaget helt enkelt. Det vore ju så mycket enklare om vägen bara var rak.

Missförstånd kan bli rejält obekväma, både i stunden, i känslan och tyvärr ibland i långa loppet. Hur ska jag göra då för att se till att min och andras agendor kan vävas ihop, förebyggas eller helt enkelt undvika alt reda ut missförstånd??

Det handlar om att byta strategi!

Ja det är enkelt att skriva, och fundera kring.. och absolut en utmaning när du väl står inför den. Många saker gör vi ju också på impuls och gammal vana.. bryta mönster är svårt!

Plocka upp några gamla händelser i huvudet och fundera om resultatet blivit annorlunda om du valt en annan strategi?

Kanske, kanske inte.

Missförstånd går att reda ut och lära sig något av om du vågar ställa frågan hur den andra tänkte när det blev annorlunda än vad du tänkt dig. Ej bara tycka/ tro att den andre har fel. Det går även att undvika om du är tydlig från början, med tydlig menar jag inte bara att vara rak, envis  eller påstridig. Nä det krävs två för att dansa tango. Fråga den andra vad den vill och menar… hens agenda helt enkelt.

Själv tänker jag fortsätta att öva på min nya strategi och aldrig mer bli besviken ;)

Och då livet är fullt av missförstånd så finns det massor av tillfällen att öva!

Har du också en gammal surdeg som ligger och gnager?

Och har insett att du behöver få sluta cirkeln eller bara förlåta dig själv?

För tio år sedan klev jag av läraryrket, jag hade som så många andra gått in i väggen, jag sov 12-16 timmar / dygn ett helt sommarlov! Ej pga för mycket jobb utan för att jag var på fel ställe!  

Att hantera 20 viljor samtidigt var inte min grej, pedagogik var det men inte resten… skapa grupp, föräldrakontakter, planera bra och kreativa lektioner… m m…

Det var en dubbel känsla att kliva av, en lättnad och även en sorg. 140 högskolepoäng och studielån rakt ut i sjön…

Men vaddå en examen är alltid en examen.. E jo visst, vem vill ha en person som bara jobbat inom skolan… Hur skriver man en sån CV?? Pedagog, pedagog, pedagog… bra på att prata inför grupp??

Jag hade tur, min chef lyfte in mig på expeditionen och där blev jag kvar som jag skrev om i inlägget "Det svåraste ordet att säga" http://hertzcoaching.blogspot.se/2013/10/det-svaraste-ordet-att-saga.html

Häromdagen blev jag intervjuad av två elever som skrev på en skoltidning. På frågan trivdes du i skolan när du var liten svarade jag- Nej! Förvånat tittar dom på mig och säger som elever gör:

— men varför jobbar du då i skolan? Ja varför??

Jo det finns en sak jag alltid har brunnit för, dessa elever har jag alltid klickat med. Jag kanske inte var bra på att skapa grupp, men jag vet att jag har gjort skillnad för ett par elever under åren. De busiga killarna som inte kan sitta still!! Ni vet alla vilka dom är, ni har sett dom i korridorer och i era barns klasser. Jag kan fortfarande deras namn =).. åren var -96 och -00!!

I våras föddes en idé att få möjlighet att hjälpa barn med ADHD, Dyslexi och Autism..  Det handlar om rytmisk rörelseträning, massage och några fler komponenter… Det ligger hand i hand med mitt specialintresse, kroppen!  Utbildningarna har börjat och bollplanken finns. I vår hoppas jag att den blir verklighet.

I måndags erkände jag högt att det är en sorg för mig att jag klev av läraryrket, att den har legat och gnagt som en gammal surdeg. Nu kanske jag äntligen kan få jobba med elever igen på ett sätt som passar både mig och dom!

En före detta kollega sa till mig. Du ska jobba med att utveckla människor Hillevi, ej utveckla de administrativa systemen, lämna det till någon annan!

Har du också en surdeg eller en sorg som ligger och tar energi. Lyft upp den till ytan, kanske måste du bara acceptera den eller så kanske ni har en framtid, fast på ett nytt sätt, i en annan form!

Du har bara ett liv! Välj det!!

Det svåraste ordet att säga..

är Nej!

Detta lilla ord som kan bära emot så mycket, som skapar obehag och olust… Folk blir ju så glada av att ordet JA! Vi vill ju inte såra någon, eller kränka… Det finns tom ett ord för oss ja- sägare inom coachingens värld, det kallas för att ”tjäna andra”. Vi går igång på det, att tjäna andra, vi blir tillfredställda av det, att tjäna andra….känslomässigt i stunden….

Och sen försvinner känslan och det blir tomt… och då sätter vi igång igen….

Jag har tom ett jobb där jag tjänar andra, hela dagarna! Serviceyrket! Det var helt fantastiskt dom första fyra åren.. sen började jag lessna, förstod faktiskt inte varför, det var ju så kul att alla blev glada och tacksamma hela dagarna av att jag kunde lösa deras problem.

Så jag bytte arbetsplats, samma funktion nytt ställe. Och nu var det kul igen! Alla blev glada och jag kände en grym tillfredställelse, denna gång tog det tre år… och jag började tycka att det var tråkigt…att gå till jobbet, mina kollegor var fortfarande glada men jag kände inte samma tillfredställelse längre… Så jag bytte jobb,  samma funktion, ny skola.. igen!!

Nu tror ni väl att jag är helt galen….!!  Kom igen nu samma jobb och exakt samma arbetsplats tre gånger…jo men kollegorna var ju nya =)

Jag tror att vi alla kan känna igen oss, vi byter ut samma saker för att vi tror att det är det som är felet, vi byter kanske partner, med samma typ av personlighet, vi flyttar till ny lägenhet för att det ska bli roligare, vi bygger om, vi bokar alltid vår kalender full med resor varje lov/ semester men vad är eg kärnan???

Kärnan är du!

I vintras hade jag jobbat drygt ett år på mitt nya jobb och nu hade jag panik på riktigt! Jag mådde dåligt innan jag gick till jobbet och en dag brast det fullkomligt. Som tur är har jag underbara kollegor och vi satte oss ner och pratade om min känsla och då slog det mig. Det var inte arbetsplasten eller min prestation det var fel på, jag var bara trött på Service. Jag har sagt Ja till alla så länge och Nej till mig själv!

Och jag säger inte att du ska gå hem och slå näven i bordet och säga -Jag vill skiljas, eller på impuls gå in till chefen och säga upp dig eller radera hälften av vännerna på Facebook....

Att säga Nej handlar om att först öva på de små nejen för att sen våga säga de stora!

Att säga nej till en sak är också att säga ja till något annat! Ett litet Nej för dig, kan vara ett stort Nej för en annan, och tvärtom, du väljer vilka nej du vill börja öva på! Att säga nej handlar om att ta ansvar för sig själv, och att bryta mönster. Du kommer att möta olika reaktioner på detta. Några blir skeptiska till ditt nya jag och andra kommer att heja på! Ett Nej sårar ingen, ej heller kränker, besviken blir kanske personen i stunden och förhoppningsvis respekterar personen också både dig och ditt nej!

I nuläget har jag sagt Nej till 20 % av min tjänst/ inkomst för att testa mig fram till att nå min dröm. Att jobba med människor och vara en del av deras utveckling och livshistoria!

För mig är det både läskigt och svårt, men nu sitter jag här och varje firmadag är lika fantastisk!! Jag får så mycket tillbaka i min egen utveckling och livsresa!

Nu kan jag på riktigt säga JA till Mig, mitt liv och min dröm!

Min resa mot en bättre hälsa!

Började för exakt ett år sedan!

I oktober förra året satt jag på en föreläsning  nere i Ronneby med en man som kom att förändra en hel del i mitt liv.

Jag satt där med en kropp som de senaste fem åren haft så många infektioner att jag slutat räkna. Karensdagarna  X antal / år var min vardag och verklighet.  Jag hade fått kämpa för att få till min träning och jag tror tyvärr också att jag hade börjat gilla läget. Så här skulle jag mitt liv se ut.

 Det var inte bara infektioner, min mage var uppkörd och trög, hjärtklappning på nätterna, nästäppa, ansträngningsastma  och AFTE, j-la AFTE!  Den jag led mest av. Har ni inte haft det eller hört talas om det Googla!  Stora sår inne i munnen som gör att det blir svårt att äta och kroppen vill bara sova.

Ju mer föreläsaren pratade, desto mer tänkte jag, å nej vad du än gör screena inte mig… Japp jag satt på en utbildning för PT´s och naprapater..

Han berättade om en klent han haft som svettades på nätterna och var brödberoende.

Brödberoende…. Va? Vad är det??

Alltså svettas på nätterna det gjorde jag emellanåt, floder… vaknade dyngsur och fick byta lakan…men brödberoende, va?’

En Hönökaka till middag istället för lagad mat.. ja men jag var ju hungrig och det gick ju snabbt, varm choklad till också det är ju gott… Muffins, citronmuffins , Hägges ska det vara inget annat och Hemköps färdiga sockerkaka för endast 14.95 =) Småfranska med hushållsost, kärnmjölkslimpa med messmör, rostade mackor med ost… Vaddå brödberoende..?? Vetekakor….Grekisk lantbröd doppat i olja innan maten!  Falu rågrut, utan smör, rakt av! Men brödberoende, nä inte jag inte =)  Vetelängd är också väldigt gott ;)!

Föreläsningen och kursen tog slut och jag reste hem med nya insikter och en rejäl utmaning framför mig!!

Nu började min resa och jag lovar, jag är så brödberoende man kan vara. I början och faktiskt fortfarande ibland, talar bröden till mig.. Snälla kom hit ,köp, ät, du kan ju i alla fall lukta lite.. och det luktar ju så otroligt gott!  Abstinens kallas det visst för …

Det sägs att det kroppen helst vill ha, mår den eg inte bra av… kaffe, godis, cigaretter, alkohol m m… Vilka laster har du??

Nu är det inte bara brödberoendet, jag hade visst en överkänslighet mot gluten också att ta hänsyn till… och dom snabba kolhydraterna som leder till toppar och dalar i humöret….!

Alternativ till fikabröd går hyfsat men lunch på sta´n är ingen hit.. hur många snabbmatställen och cafeer finns det inte med smörgåsar, pastasallader  och pajer…. I alla de sorter… då kan jag bli lite grinig..

Det är klart att jag tycker att det suger emellanåt. Så jag fuskar ibland, jag äter en rostad glutenfri smörgås och jag har hittat glutenfia muffins =).. Allvarligt talat jag känner av i kroppen om det blivit för mycket av det glutenfira och när jag fått i mig för stor mängd av de snabba kolhydraterna,  då får jag bromsa..

Det händer också att jag får ta ett återfall. Just precis man tar ett återfall ej får ett. Det är jag som väljer att köpa, äta och tacka ja när det bjuds. Ansvaret är mitt! Ingen annans!  Och någonstans vet jag vad konsekvenserna blir, jag har bara glömt hur illa det var.

Just nu så minns jag väldigt tydligt varför jag behövde lägga om min kost. Jag sitter här igen med tre fina Afteblåsor i munnen.  

Min resa har bara börjat  och det är inte värt att må fysiskt dåligt bara för att man vill unna sig….!

Det absolut bästa med min kostomläggning är att jag har kraft när jag tränar, det är inte bara viljan längre. Orken finns också!!

 Det tar 21 dagar att ändra en vana/ bryta ett mönster. 3 dagar att falla tillbaka!

Vad gör man när kalendern är tom??

Jaså det känner du inte igen… tom kalender vad menar hon tänker du och sneglar mot familjekalendern på väggen som liknar ett fullklottrat anteckningsblock utan någon tillstymmelse till luckor…?? … ok men det finns säkert några där ute som har samma känsla som jag emellanåt.

För mig händer detta hyfsat regelbundet och det är lätt att få panik alternativt bli rastlös när det finns luckor, läs dagar, som ej är fyllda…och vad ska man göra då??? Face it!!

Vaddå face it?? Jo precis så!! Ta ansvar för din lucka om du vill att den ska fyllas, ingen annan kan gissa att du har luckor i din kalender som du gärna skulle vara utan, och ibland låt det vara en lucka… Tillfället kan göra att någon annan fyller den åt dig!

Ha eller hur, lätta för mig att säga….jag som både jobbar heltid och driver eget….och har ett stort nätverk.. Ok min längsta lucka var i somras!! Fyra veckors semester….ingen familj…

Min första spontana tanke var att boka en resa, det är så jag brukar göra…..  och sen bestämde jag mig för att stanna i stan, inte fly och åka på semester själv utomlands. Min utmaning skulle bli att semestra hemma i stan.…

Första veckan var tuff då blev det ett ringande i mitt tycke i förnedringens tecken men ej helt säkert att det sågs så i mottagarens ögon….   Jag valde också att träffa människor som ger mig energi! Ja jag har många vänner och ha nu i åtanke att många lämnar stan på semestern….! Andra veckan gav ringar på vattnet och nu började kalendern att fyllas… häftig känsla, blev liksom omvänt!

Efter två veckor stannade jag upp och funderade, vänta nu, nu har jag umgåtts med olika personer varje dag, har jag eg vilat, dvs haft semester?.. se där ja lite reflektion smög sig in också…. och fyra veckor senare var jag i hamn! Det gick! Jag fick ihop det och jag hade många fina minnesvärda stunder med flera av mina vänner.

Nä det var inte helt enkelt, det var tom skönt att komma tillbaka till jobbet, jag var ganska trött på att vara min egen cirkus cirkör… vad jag vill säga är:

Våga ha eller ibland ta en lucka och se vad som händer!!!  Det kan bli något bra, eller något ännu bättre =)

Och kom ihåg det är fler än du som vill fylla sina luckor =)

Berätta vad du drömmer om! Ofta och högt!

Hur låter det i dina öron?  som en floskel?

Jag satt på min coachutbildning och denna fras sade utbildarna gärna då och då..

Till slut fastnade den.. Men att testa den, det tog lite tid.. Dels handlar det om mod, även om magkänsla och tajming… För ett par veckor sedan satt jag och pratade med en kollega, en person som gärna berättar saker ur sitt liv, på ett livfullt och inspirerande sätt..

Jag gick på min impuls och sade rakt ut. Du jag skulle gärna vilja träffa dig utanför jobbet och prata =) Absolut , blev svaret! I de läget hade jag inte min firma i tankarna utan mest en trevlig stund.

Vi springer på varandra igen och hon säger, men du säg till om jag kan hjälpa dig med din firma! Vilka vill du vända dig till? Ni vet den där raka ärliga hjälpsamheten från hjärtat? Jag visste att hon hade ett intresse för hemsidor så vi bestämde att vi skulle ses och bolla lite kring min, då jag kände att jag fastnat.

Härom veckan sågs vi! Ett inspirerande möte där tankarna och idéerna flödade.  Jag kom hem med nya uppslag över förväntan! Glad och stolt att jag gick på min magkänsla och vågade berätta om min dröm och vad jag behöver för att nå dit! Nästa gång du står där och tvekar, kör!! Det kanske inte blir det du tänkt dig, det kan bli ännu bättre!

Hur min hemsida ser ut?  www.hertzcoaching.se

 

Min lediga dag

Nä det är inte min lediga dag, jo från mitt jobb som administratör ja, helt rätt..I

Min lediga dag är avsatt för att jobba med min firma, min dröm som jag har och hoppas kunna njuta mer av framöver.. För det gör jag, njuter av att jobba med andra människors utveckling!! Det är då tiden både står stilla och flyger iväg…

På min lediga dag (som flera kallar den även jag ) och det behöver jag ändra på!! Min firmadag ska den heta numera så fort någon frågar och även när jag pratar om den!

Den här dagen är vikt till mig och min firma, det blir såklart en hel del administration, planering av klienters program och även att hålla igång de kontaktnät jag har så att min dröm kan bli mer av en verklighet! Jag ägnar även dagarna till inläsning av litteratur som en del av min egna fortbildning.

Hur jag hamnade här??  Lovar att berätta om den resan inom kort!